Du kan skicka dikter till Febes mejladress stockholm@febe.net som vi sedan för in på denna sida. Vi förbehåller oss rätten att välja vilka dikter som skall införas.

Till min son

Tittar på ditt foto varje dag

Tänder ett ljus för dig varje kväll

Tänker på dig många gånger under ett dygn

 

Saknar dig varje dag

Vissa dagar känns det outhärdligt

Då kommer gråten

Då kommer skriken

Då kommer paniken

 

Går till din grav många gånger i veckan

Har alltid ljuset i lyktan tänt

Vill ha det vackert vid din grav

 

Pratar om dig varje dag

Ibland med ett leende

Ibland med tårarna rinnande

Pratar med dig varje dag

Får inga svar men jag pratar med dig ändå

 

För visst finns du här

Visst följer du mig under dagen

Visst tittar du på mig från ditt foto

Det ser jag på din ögon

Du tittar rakt på mig

 

Tittar på på ditt foto varje dag

Tänder ett ljus för dig varje kväll

Tänker på dig många gånger under ett dygn

Dikt ©

Gunilla Karlsson mamma till Rickard 81-05

När änglarna gråter

När änglarna gråter
Då regnar det
Jag väntar dig åter
men på det går jag bet

Varje dag jag känner av
en längtan i mitt bröst
Det är som ett öppet hav
som söker efter tröst

Men trösten går ej att finna
Måste lära mig stanna kvar
Ej längre finns den kvinna
som jag en gång var
Den kvinnan fäller mången tår
i stunder som hjälplös och svag
Sommar, höst, vinter, vår
Dygnet runt, natt som dag

När änglarna gråter
Då regnar det
Jag väntar dig åter
men på det går jag bet

Dikt © Gunilla Karlsson mamma till Rickard 81-05

Min älskade son AndreasI mörkret sluter jag Dig i min famn
Kramar Dig och smeker ömt Din kind.
Talar om för Dig hur mycket jag älskar Dig,
hur mycket jag saknar Dig
och hur tomt det är då Du inte är här.
Hur varje dag känns tung
och hur svårt det är att möta människor
som inte förstår, som inte kan förstå,
hur det är att mista ett barn,
hur det är att mista Dig,
min älskade son Andreas.
Därför kramar jag kudden
och låtsas att det är Dig jag kramar,
för att ge mig styrka att möta dagens ljus.

Din mamma Christina

Till min son Nils

Hjärtat, mitt hjärta, min älskade skatt.
Ser dig framför mig var dag och var natt.
Hoppas och önskar av hela mitt hjärta,
att du har det ljust, gott och varmt.
Att du inte gråter som jag, utan
älskar åter någon annanstans.
Kanske väntar du på mig på en underbar plats,
eller drömmer dig bort i en kärleksfull dans.
I mammas hjärta för alltid Nils

Marie

I drömmen kom du till mig
Lade ditt huvud på mitt bröst
Mamma, dé é lugnt sa du med varm röst
Lade dig att sova på mitt hjärta, så varmt och tryggt
Jag känner din värme där ännu

Kom du till mig i drömmen för att ta farväl, för att lugna mig
då du gick din väg?
Det var ju då, precis då, du försvann in i medvetslöshetens land,
och du kom aldrig tillbaka mer

Tommie, älskade Tommie
Hur ska vi leva utan dig?

Mamma

Min ende son Tommie dog den 4/10-05, 22 år gammal, förmodad överdos.
Tommies mamma Suzanne

Älskade Martin!

Vad du lidit ingen känner,
ty du själv din börda bar.
Du var glad bland dina vänner,
fast du plågad var.
Tåligt bar du själv din börda.
Men du vann din strid till slut.
Kort blev tiden du fick skörda,
Varför, kan vi ej förstå.
Vi ditt minne älskar, vördar.
Må du ostört vila få.

Jaana,
mamma till Martin som tog sitt liv 20/7-05.
Han blev 22år.

Älskade Malin.

Vi saknar Dej,
Du fattas oss.

I all vår tid,
så fattas Du,
här och nu.

Syskon, far o mor,
vi saknar dej, var vi än bor.

Vad vi än är,
vi har dej oändligt kär.

Jag vet Du finns,
här intill, när Du vill,
men vi saknar din hand,
ditt skratt, din leende mun.

Vi saknar dina skämt,
allt vi hade bestämt.

Aldrig mer här och nu,
känner Du vår smärta, kära.

Jag ber dej var oss nära då,
vi behöver all tröst vi kan få.

Vi mår så dåligt,
att sakna är vådligt,
hemskt och grymt.

Får jag hålla din hand inatt,
drömmarna, gör mej så matt och glá,
där möts vi så ofta,
både natt och dá..g!

Mamma Eva Persson.

At night the wind blows in the rain
Against the window pane
I hear you call my name
Your voice whispers in my ear
The words are still so dear
It’s almost like you’re here

I can almost feel your breathing
I can almost touch your face
You didn’t know that you’d be leaving
Memories time cannot erase

At night with feelings running deep
As i fall asleep
It’s almost like you’re here

In silence as i sit and stare
I see you sitting there
Brushing down your hair
And even through a blur of tears
The vision is so clear
It’s almost like you’re here

I can almost feel your breathing
I can almost touch your face
You didn’t know that you’d be leaving
Memories time cannot erase

At night the wind blows in the rain
Against the window pane
It’s almost like you’re here
It’s almost like you’re here

charles quillen/john priestley/jonathan clift)
Insänd av Malin – ängelmamma till Jonathan 11 år
för alltid älskad – för alltid saknad

Låna en Ängel (Shirley Clamp)

Du log mot mig, en sista gång.
Du var så lugn, som om du redan gett dig av.
Du såg på mig, att jag var rädd.
Hur kan man nånsin va beredd?

Jag fick låna en Ängel,
som spred sitt ljus i mitt liv, i varje andetag.
Du togs bort från mig alldeles för tidigt.
Jag fick låna en Ängel för en stund.

Du gav mig allt, ett hjärta kan.
Du lever kvar i mig, så länge livet ger mig tid.
Du sa till mig, va inte rädd.
Men säg mig hur kan man nånsin va beredd?

Jag fick låna en Ängel för en stund.
Min Ängel……….

Insänt av Ängelns mamma

Steffe

Den smärta jag känner kan ingen förstå
Jag bär den innerst i själens varma vrå
Men att veta att jag ska träffa dig åter
Gör det lättare när hela mitt inre gråter.

Steffe omkom i en olycka USA 030826 en vecka efter hans 32 årsdag.
Du finns alltid i mitt hjärta

Din storasyster Eva

Våren mitt hopp

Hela sommaren regnade bort.
Känns som naturen grät med oss.
Hösten kom med stora steg.
Tyst och kall den liksom teg.
Snön täcker nu din grav.
Vintern ger mig stora kval.
Det är så kallt vill värma dig.
Kom tillbaks min son, jag älskar dig!
Kanske våren kan bringa mig ett hopp?
Lindra smärtan och plågan i min kropp.

Skrivet av mamma Agneta 981120

Julen

Julen står utanför vår dörr.
Den har ingen glädje med sig som förr.
Den brukar bringa glädje i själ och sinn.
I år kan den inte ta sig in.
I detta hus bor sorgen, saknaden av en liten son.
Glädjen känns avlägsen, allt är som ett hån.
Alla förväntningar vi bar.
Endast tomhet och smärta blev kvar.
Så förlåt julen, du som varit vår vän.
Kanske vi nästa gång släpper in dig igen!

Skrivet av Mamma Agneta 981220

Säg mig hur?

Alla verkar veta hur allt ska vara.
Hur man ska känna, vad man bör klara.
Nu har det gått ett år, sörja man inte längre får.
Man borde tänka på allt fint man har, allt det andra som finns kvar.
Vad ska man göra när kroppen värker och hjärtat blöder?
Ge mig det koncept ni tror att jag behöver.
Jag kan inte sopa undan och glömma.
Det jag innerst i mitt hjärta vill gömma.
Låt mig få sörja på mitt sätt, tror inte något sätt är rätt.
Varför måste jag min sorg försvara? Kan någon det för mig förklara?

Skrivet av Mamma Agneta
Ett år efter lille Lucas död.

Hälsningar Agneta mamma till lille Lucas född 971126 död 980606

LUCAS

Du lilla fina blomsterknopp.
Dig fick jag ej se växa opp.
Du var en planta ädel ren.
O, tänk vad du var len, med fötter små som aldrig kunde gå
Nu har du vänt till blomsterlandet åter.
Till det land där ingen gråter.
Jag hoppas där en gång dig se.
Hur du kan sjunga, dansa le.

Till Minne av lille Lucas skrivet av mormor Gun 1999,
på Kanarieöarna.

Min älskade storebror Tommy

Alla säger att du är en stjärna men för mig är du en måne..
För de finns miljoner stjärnor men bara en måne…
och de är du min älskade storebror tommy

Sommarbarnet …

Ack, sommaren sörjer också sitt barn
som älskade solens strålar.
Ej förmådde ens solen spinna sitt garn
till värme i år och lysa så klar
över nordens nejder, där fattades en,
en pojke som älskade sommaren.

Han föddes i augustimånens hus
en blå morgon, när solstrålar lekte
i rummet, där han såg dagens ljus
jag ömt sommarbarnet smekte.
Han älskade allt som hör sommaren till,
han levde fullt ut, ej kunde stå still.

Han blev bara tjugo år ifjol,
när svårmod smög sig i hans sinnen,
och mörklade vårens vackraste sol
han lämnade oss bara minnen.
När han seglade bort i vårnattens ljus
även himmelen sörjer, i regnets brus
pojken som älskade sommarn …

Johans mamma

Till vår älskade Jocke!

,

Gryningen släpper sakta taget om natten.
Återigen blir det dag igen.
Återigen blir min tanke tung.
Varför måste du dö, du som var så ung?

En ny dag tar griper tag om min sorg.
Längtar efter att få veta!
Längtar efter att förstå!
Varför just du måste gå?

Tidig morgontimme får mig att tåras.
Ångrar att jag ej i förväg visste.
Ångrar att jag ej kunde hindrade dig.
Varför lämnade du Mats o mig?

Lilla goa älskling vi längtar så!!!

Vivianne Dahlberg (mamma)

Min son är död

Döden delade mitt liv
i ett före och ett efter
den natten slogs allt sönder
Min son är död

Varje dag saknar jag honom
det som inte fick ske, skedde
det som inte kunde hända, hände
Min son är död

Tiden har lagts sig som en hinna
över smärtans öppna sår
men som förr blir det aldrig
Min son är död

Livet har förändrats
ingenting är självklart
ingenting är helt
Min son är död

Marianne de Valladolid

Sorgen

Sorgen är inte ett tillstånd,
sorgen är inte en upplevelse,
sorgen är inte en känsla,
sorgen är inte snäll,
sorgen är våldsam och grym,
sorgen är som frätande syra,
sorgen är en oändlig process….

Skriven av Ilpo Okkola i Sölvesborg.
Jag förlorade mitt enda barn, en dotter, år 2001

Emilia, älskade dotter!

Nu har det gått 6 år och 6 månader sedan du lämnade oss,
jag saknar dig och längtar efter dig varje dag.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig älskling!

Jag vill att du kommer hem igen,
jag vill höra din röst i hallen,
jag är hemma nu mamma!!

Jag vill höra dig och lillebror bråka,
det skulle vara som ljuv musik i mina öron!!

Det är så ofattbart att du inte finns i bland oss längre.
Du skulle vara 16 år fyllda.
Tänk vad underbart det skulle vara!

Många kramar min älskade EMILIA

MAMMA 2004-08-13

Kära Mamma

Jag vill bara för dig berätta, att jag har kommit hem.
Allt här är så fint,vitt fräscht och nytt.
Jag önskar bara att du kunde sluta dina ögon så att du skulle kunna se det, du också.

Snälla!
Försök att inte vara ledsen för mig, försök förstå att Gud tar hand om mig.
Jag är i skydd av hans hand.

Här finns det ingen gråt, ingen sorg och ingen smärta.
Här finns det ingen som gråter och jag kommer aldrig att bli sårad.

Här är det så fridfullt när alla änglar sjunger.
Jag måste gå nu, jag måste prova mina vingar.

Elisabeth Axelsson
Mamma till Thomas som omkom i en båtolycka 25 juni 2002

Till Per, mitt allt.

När höstlöven falla och mot vintern vi går.
Med saknad och sorg, vi står vid Din bår
Ej anade vi att vi Dig skulle mista.
Att sommaren som gått… skulle bli Din sista.

Per avled hastigt i en bilolycka den 6 sept -02.
Lillasyster Eva

Till min älskade Jessica som somnade in i en mordbrand 030801

En vit fågel som kvittrar
och är glad
En vit fågel som flyger in i
röken
En vit fågel som blir sotig
inuti, men hjärtat är fortfarande vitt
som snö
En sotig fågel som sakta slutar kvittra
En sotig fågel som blir allt mer trött av den svarta
röken
En sotig fågel som sakta somnar in i dödens
tysta rum
En sotig fågel som nu blivit
vit igen, sover nu en evighetssömn
En vit fågel som alla nu kommer att minnas
som en vit fågel som kvittrar o är glad….

Mamma älskar dig o saknar dig så mycket så mycket.

Kärleksband

Starkare än döden
är kärleken, du vet
följer dig där borta
i din evighet

Över tysta vatten
till ett okänt land
efter dig jag sänder
kärleksevigt band

Till din nya hemvist
sträcker bandet sig
ger dig av min värme
skyddar, värnar dig

Ser dig gör jag inte
känner dig ändå
kärleksbandet håller
att varandra nå

Som en länk emellan
våra världar ju
kärleken sig lägger
i det tillsammans nu

Mickes mamma
www.mickevalladolid.com

En dikt till min avlidna dotter June.

Som en skimrande pärla jag gömmer,
Och aldrig mitt hjärta för glömmer
Du kom som en svepande vind.
Med solgudens skimrande färg.
Mina sinnen kan ännu förnimma.
Du kom till mig med glädje,
och Du kom till mig med sorgen.
Du kom som en bjuden gäst,och så var nog bäst.
Lyckan den kommer och lyckan den går.

Mor
Daisy Pedersen Nösslinge den 030810

Till min älskade Linda

Jag ser er i ert rum,
ni ligger på sängen och gråter.
Jag går fram till er. Som för att trösta.
När jag inte lyckas, sätter jag mig på sängen brevid er.
Och smeker över ert hår. Jag ser på era älskade ansikten,
era ögon är alldeles rödgråtna.
Jag vet varför ni gråter och jag vill så gärna trösta er.
Men det går inte. Och jag ger er istället en lätt kyss på pannan.
Jag vänder mig om, för att gå min väg.
För jag vet, att ni gråter, över min död…

Jeanette Grapenborn
(En dikt från internet, författare okänd, lite ändrad text.)

Till min älskade Linda!

Du var ett väldigt efterlängtat barn.
Lyckan var oändligt stor när vi fick dig.
Du var precis så som vi önskat oss.
Du var vårt barn och vår bästa vän, allt i samma person,
och vi vet hur mycket du tyckte om oss, din familj.
Du ville skydda oss från allt ont precis som vi ville skydda dig.
Vi trodde att vi skulle kunna flytta på berg för våra barns skull.
Men fick inse att vi kan bara putta på småsten.
Banden mellan oss är så starka att inte ens döden kan skilja oss åt.
Vi kommer att få vara tillsammans igen, vart vet bara du, men vi längtar.
Vi saknar dig så älskade Linda.

Jeanette Grapenborn
Linda dog den 13/3 2003, 18 år gammal.

Längtar efter dig

I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig,
och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.

I mörker och ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
– Min längan efter dig
när jag inte har dig nära.

Mamma älskar dig Gumman-Marita
2003-04-03

Till Min Älskade Jocke!

Jag befinner mig i dalen,
nedanför hopplöshetens vassa berg.
Jag slåss mot alla kvalen.
Där jag är nu, finns det ingen färg.

Så bedrövligt grått o stilla,
allt runt omkring mig är.
Var är du nu, min lilla?
Du som är mig så oändligt kär.

Min rädsla har nu försvunnit,
men hjärtat bultar hårt.
Sju månader snart förrunnit,
att sörja dig är så oerhört svårt.

Jag strävar för att vidare komma,
närmare till dig och livet igen.
Men allas trösterika ord är tomma.
Jag saknar dig så, älskade vän.

Nu har jag satt mig i sorgernas hus,
tom på alla förhoppningar om tröst.
Runt omkring är mörker, allt är utan ljus.
Älskade lilla son jag vill höra din röst.

Tag mig i handen fram till den dörr,
som leder till din själ, Öppna dörren!
Visa ditt ansikte så vackert som förr,
låt mig få veta att vi ska ses åter igen.

Må himmelens alla oräknade stjärnor,
och solens oändligt varma ljus,
ge dig den värme som evighetens tärnor,
vill skänka till dig i kärlekens hus.

Jag försöker att få komma dig nära,
För att få uppleva din godhet då.
Att ha varit din mor är en oerhörd ära,
min kärlek till dig kommer alltid att bestå.

Till min outsägligt saknade son Joakim

Mamma 2003-02-06

Jag väntar bakom hörnet
på att du ska komma fram.
Jag vill se i dina ögon,
och ta dig i min famn.

Runt omkring mig
ser jag skrattande och glada folk.
Men i mitt sorgsna hjärta,
sitter för evigt en smärtsam dolk.

Av sorg och saknad
mitt hjärta brister,
handlingsförlamad och vemodig
och hela kroppen rister.

Ett kvidande läte
från min mun jag hör,
kan inte andas,
oh Herre Gud jag tror jag dör.

Just nu är det, det enda jag vill,
att få komma till dig.
Älskade Marcus är det då du
som kommer och möter mig?

Men älskade Marcus,
jag måste nog stanna kvar,
och leva på de vackra minnen,
som av dig jag har.

För ett vackert rum,
har jag byggt i mitt hjärta.
Med blommor och vackra minnen,
men också med svart sorg och evig smärta.

Sorgen och saknaden efter mitt barn,
den är så oändligt stor.
Att den för evigt,
i mitt hjärta bor.

Marcus jag älskar dig
Din mamma den 7/1-2003
Tre månader sen du lämnade oss

Marie-Anne Thörnström Kristianstad

Sorg i juletid

Tyst och mörk decembernatt
förr i julefrid
nu i saknad smärtsamt svart
i synes evig tid

Änglar sjöngo högt en gång
om barnet som var fött
kvider jag min egen sång
Sonen min har dött !

Herdar sökte stjärnan klar
fann den så till sist
famlar jag blint vägen dit
ljuset här jag mist

Gud som gav åt världens folk
värme , hopp och tro
hjälp mig nu att stilla mig
i sorgen finna ro

Hjälp mig i decembernatt
orka hålla ut
våga bida till den stund
väntan tagit slut

Värm min son i juletid
håll honom hos dig nu
från min famn han rycktes bort
Tag hand om honom, du!

Marianne de Valladolid
Julafton 2002

Väck mig!

Väck mig ur denna mardröm, jag vill inte sova mer.
Låt mig vakna upp till en helt vanlig dag.
Hjälp mig att komma vidare, jag ber.
Jag vädjat till Ditt innersta både i går och idag.
Låt allt bli få bli som förut, innan allting sker.

Låt mig få se min älskade son, bara än en gång, jag ber.
Hjälp mig att förstå vad som hänt.
Tala om för mig hur han mår, bara en enda gång, så jag ser.
Berätta för mig vad han gör och hur han mår.
Lugna mig i mina tankar så att jag förstår.

Snälla GUD, hjälp mig att få inre ro.
Bygg en brygga över till horisontens bro.
Där Jocke finns, där vill jag också vara.
Låt mig få se min son och få veta vad som hänt.
Ge mig kraft och styrka till min önskan att tro.

Ett enda människoliv kan tyckas vara ingenting.
Jag vill drömma om Jocke och allt där omkring.
Jag vill inte vakna igen till nutidens hets.
Hjälp mig att inse varför,
en ung frisk människa plötsligen dör.

Låt mig få uppleva tiden med Jocke igen,
om så bara i drömmen, det är nog.
Väck mig, tala om för mig, varför, sen.
Varför fick Joakim inte leva bland oss längre?
Hjälp mig att förstå varför hans liv DU tog.

Låt mig få vakna i sommarens tid.
Jag vill att Jocke skall stå här bredvid.
Vara som vanligt, glad och god.
Kära Gud, låt mig få höra hans röst.
Endast det skulle ge mig en enorm tröst.

Jocke, min älskade son,
du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Vivianne Dahlberg
Joakims mamma

När morgonen börjar utan mig…

När morgondagen börjar utan mig,
och jag inte är där,
önskar jag att du inte ska gråta,
som du gör idag
när du tänker på de saker
vi inte hann säga,

Jag vet hur mycket du älskar mig,
lika mycket som jag älskar dig.
Och varje gång du tänker på mig,
vet jag att du saknar mig också.

Men när morgondagen börjar utan mig,
försök att förstå
att en ängel kom och ropade mitt namn,
och tog mig i hand,
och sa att min plats var
i himlen ovanför.
Och att jag behövde lämna efter mig
alla dem jag verkligen älskar.

Men när jag vände mig om för att gå,
en tår föll från mitt öga.
I hela mitt liv, hade jag alltid tänkt
att jag inte ville dö.

Jag hade så mycket att leva för
och så mycket kvar att göra.
Det verkade helt omöjligt
att jag skulle lämna dig.

Jag tänkte på alla dagar som varit,
de bra och de dåliga.
Jag tänkte på all den kärlek vi delat
och alla glada stunder vi haft.
Om jag kunde återuppleva gårdagen,
tänkte jag, bara för en stund,
skulle jag säga farväl och pussa dig
och kanske skulle du le.

Men sedan insåg jag
att detta aldrig skulle ske,
för tomhet och minnen
skulle ta min plats.
Och när jag tänkte på världsliga ting,
som jag skulle komma att sakna imorgon,
tänkte jag på dig, och när jag gjorde det
fylldes mitt hjärta av sorg.

Men när jag gick genom himlens portar,
kände jag mig så hemma.
När Gud kollade ner och log åt mig,
från sin stora guldtron,
sa han ”Detta är evigheten
och allt jag lovat dig.

Idag är livet på jorden slut,
men här börjar ett nytt.
Jag lovar dig ingen morgondag,
men idag kommer vara för evigt.
Och eftersom varje dag är samma dag,
finns ingen längtan efter det förflutna.
Men du har varit så trogen,
pålitlig och äkta.

Fast det fanns gånger du gjorde saker
du visste att du inte borde.
Men du är förlåten,
och du är äntligen fri.
Så tag min hand
och dela ditt liv med mig.”

Så när morgondagen börjar utan mig
tro inte att vi är långt ifrån varandra,
utan varje gång du tänker på mig,
är jag här i ditt hjärta.

Författare okänd. Fritt översatt av Alexander Köll.

Insänt av Tuija
Matias mamma

Från diktsamlingen “En källa av ljus”

När en blomma bryts av
i sin vackraste blom
då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta
växa och dofta och leva…

Inte kan väl den blomman
förvandlas till stoft
som av himlen har fått
både färger och doft?
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en kärlek som allt kan förklara:
att Den som har gjort
den blomman en gång
nu vill ha den tillbaks
för Han kan inte mer
vara utan den bara……

Författare är Atle Burman

Insänt av Mona, Rotebro

Do not stand at my grave and weep
I am not there, I do not sleep.
I am the thousand winds that blow
I am the diamond glints on snow.
I am the sunlight on ripened grain
I am the gentle autumn rain.
When you awaken in the mornings hush
I am the swift uplifting rush
of the quiet birds in circled flight
I am the soft star that shines at night.
Do not stand at my grave and cry
I am not there, I did not die.

Insänt av Birgitta Nilsson, Sollentuna

This poem was written by my friend Johanna when my son Christopher died

Du min vän, du finns här än
vi aldrig dig ska glömma.
Du har en plats på jorden du vet
fast du valt att denna lämna.
Jag minns dig som en liten grabb
med busiga, spelande ögon.
Jag undrar vad som hände sen
som fick dig att lämna jorden.
Tag väl hand om dig där du är
du frid har fått som du ville.
Jag önskar bara solen hade fortsatt lysa i ditt hår,
och ögonen fortsatt spela.

Insänt av Ann, Bromma

Början blev slutet

Just när allting börjat, tog det slut.
När vi klev på tåget, visste vi inte att slutstationen var så nära.
Vi hade packat väskan full av förväntan, drömmar och visioner.
Vi fyllde väskan med kärlek, tillit ömhet och tro.
Allt vi ville lära dig fanns också där.
Tåget körde så fort, vi kastades hit och dit
Passerade dalgångar och höga berg.
Tiden blev så kort för plötsligt rycktes du bort.
Fast vi tiggde och bad, att du skulle få stanna,
tvingades du ändå kliva av.
Ur din väska plockar vi saker vi ej lagt i.
Smärta, sorg, längtan och förtvivlan.
Tittar i din väska då och då.
Längst ner i botten fann jag en dag, något jag ej tidigare sett,
saker som tröst, hoppet om att vi ska ses igen.
I din lilla väska ryms mycket kärlek och massa vackra minnen.
Det är de som får mig att orka resa vidare,
när tåget fortsätter färden på livets räls.

Mamma Agneta 00-03-26
Mamma till Lucas som blev 6½ månad gammal

Förlorade jag ett barn?

Förlorade jag ett barn?
Nej,
jag fick ett barn.
Mitt barn förlorade livet
men han fick min kärlek
och vann mitt hjärta.

Men se inte på mig med rädsla!
Fråga istället om mitt barn
precis som ni nyfiket skulle göra
om min son ännu levde.

Mona Granholm

To Emily,

We want to tell you something
so there won´t be any doubt
you´re so wonderful to think of
but so hard to live without
all our life we shall miss you
as time may come and go
but in our hearts
you will live forever
because we love you so

Insänt av Pia Biddle, Sollentuna.

Sorgens landskap

Om tårar kunde samlas
så blev de till ett hav
Om längtan kunde vägas
så blev den tung som berg
Om saknad kunde mätas
så blev den djup som dal.

I detta sorgens landskap
går jag vilse snart
Söker efter sonen
hittar ingenting
Letar efter vägen
efter någonting !

Var ska jag leta
var finns han nu
Sonen som är borta
syns ju ingenstans

I detta sorgens lanskap
är det så väldigt tyst
Havet ligger öppet
Berget står så stumt
Dalen är så ändlös
Hittar inte ut !

Var ska jag leta
var finns du
Sonen som är borta
Snälla, svara nu !

Mamma
24 mars 2002

Varm sensommarnatt i Februari månad.

Det är något konstigt med tiden, den finns och den finns inte.
Micke dog för länge sen, han dör just nu, han är inte död.
Eller är han ?

Det är något konstigt med årstiden. De säger att det är det februari.
Men förklara för mig då varför det varje fredagsnatt blir varm sensommar
med doftande rosor, sammetsmjukt mörker och syrsors sång ?

Det blir varmt. som den fredagsnatten Micke åkte till stan för att festa med sin kompis. Sista semesterdagen, , ny lägenhet, bra flyt på livet, framtidplaner
Stor, stark, brunbränd, skrattande.
29 år.
Vackrast av alla. !

Det blir mörkt som den fredagsnatten som han svårt knivhuggen ringde från sjukhuset och grät och var rädd och bad oss komma.

Rosornas doft kväljer och kväver, syrsornas sång blir till sirener och skrik!
Timmar av väntan, en ny dag gryr. Solen går upp över Södersjukhuset
Mickes ögon ser det inte.

Det är något konstigt med lördagsmorgnar.
Då finns ingen tid, då finns ingen årstid..
Då finns bara en bår med en död son på.
Stor, stark, blek, stilla.
29 år.

Vackrast av alla…
Kan någon förklara för mig varför jag måste ta på kappa och handskar
när jag går till Vallentuna kyrkogård , till Mickes grav,
och det är varm sensommarnatt i februari månad.

Marianne de Valladolid
Mickes mamma

Den här dikten skrev jag till min dotter Madeléne Kangas.

Du reste så långt,
till drömmarnas land.
Där möts vi ibland,
och alltid samma längtan;
att vandra hand i hand.

Det är idag precis 1 år sedan Madde flög iväg från jordelivet.

Hej då från mamma Anna.
29 maj 2002

Min älskade son Andreas

I mörkret sluter jag Dig i min famn
Kramar Dig och smeker ömt Din kind.
Talar om för Dig hur mycket jag älskar Dig,
hur mycket jag saknar Dig
och hur tomt det är då Du inte är här.
Hur varje dag känns tung
och hur svårt det är att möta människor
som inte förstår, som inte kan förstå,
hur det är att mista ett barn,
hur det är att mista Dig,
min älskade son Andreas.
Därför kramar jag kudden
och låtsas att det är Dig jag kramar,
för att ge mig styrka att möta dagens ljus.

Din mamma Christina

Till min son Nils

Hjärtat, mitt hjärta, min älskade skatt.
Ser dig framför mig var dag och var natt.
Hoppas och önskar av hela mitt hjärta,
att du har det ljust, gott och varmt.
Att du inte gråter som jag, utan
älskar åter någon annanstans.
Kanske väntar du på mig på en underbar plats,
eller drömmer dig bort i en kärleksfull dans.
I mammas hjärta för alltid Nils

Marie

I drömmen kom du till mig
Lade ditt huvud på mitt bröst
Mamma, dé é lugnt sa du med varm röst
Lade dig att sova på mitt hjärta, så varmt och tryggt
Jag känner din värme där ännu

Kom du till mig i drömmen för att ta farväl, för att lugna mig
då du gick din väg?
Det var ju då, precis då, du försvann in i medvetslöshetens land,
och du kom aldrig tillbaka mer

Tommie, älskade Tommie
Hur ska vi leva utan dig?
Mamma

Min ende son Tommie dog den 4/10-05, 22 år gammal, förmodad överdos.
Tommies mamma Suzanne

Älskade Martin!

Vad du lidit ingen känner,
ty du själv din börda bar.
Du var glad bland dina vänner,
fast du plågad var.
Tåligt bar du själv din börda.
Men du vann din strid till slut.
Kort blev tiden du fick skörda,
Varför, kan vi ej förstå.
Vi ditt minne älskar, vördar.
Må du ostört vila få.

Jaana,
mamma till Martin som tog sitt liv 20/7-05.
Han blev 22år.

_________________________________________________________________
Tack för att ni finns…

Älskade Malin.

Vi saknar Dej,
Du fattas oss.

I all vår tid,
så fattas Du,
här och nu.

Syskon, far o mor,
vi saknar dej, var vi än bor.

Vad vi än är,
vi har dej oändligt kär.

Jag vet Du finns,
här intill, när Du vill,
men vi saknar din hand,
ditt skratt, din leende mun.

Vi saknar dina skämt,
allt vi hade bestämt.

Aldrig mer här och nu,
känner Du vår smärta, kära.

Jag ber dej var oss nära då,
vi behöver all tröst vi kan få.

Vi mår så dåligt,
att sakna är vådligt,
hemskt och grymt.

Får jag hålla din hand inatt,
drömmarna, gör mej så matt och glá,
där möts vi så ofta,
både natt och dá..g!

Mamma Eva Persson.

At night the wind blows in the rain
Against the window pane
I hear you call my name
Your voice whispers in my ear
The words are still so dear
It’s almost like you’re here

I can almost feel your breathing
I can almost touch your face
You didn’t know that you’d be leaving
Memories time cannot erase

At night with feelings running deep
As i fall asleep
It’s almost like you’re here

In silence as i sit and stare
I see you sitting there
Brushing down your hair
And even through a blur of tears
The vision is so clear
It’s almost like you’re here

I can almost feel your breathing
I can almost touch your face
You didn’t know that you’d be leaving
Memories time cannot erase

At night the wind blows in the rain
Against the window pane
It’s almost like you’re here
It’s almost like you’re here

charles quillen/john priestley/jonathan clift)
Insänd av Malin – ängelmamma till Jonathan 11 år
för alltid älskad – för alltid saknad

Låna en Ängel (Shirley Clamp)

Du log mot mig, en sista gång.
Du var så lugn, som om du redan gett dig av.
Du såg på mig, att jag var rädd.
Hur kan man nånsin va beredd?

Jag fick låna en Ängel,
som spred sitt ljus i mitt liv, i varje andetag.
Du togs bort från mig alldeles för tidigt.
Jag fick låna en Ängel för en stund.

Du gav mig allt, ett hjärta kan.
Du lever kvar i mig, så länge livet ger mig tid.
Du sa till mig, va inte rädd.
Men säg mig hur kan man nånsin va beredd?

Jag fick låna en Ängel för en stund.
Min Ängel……….

Insänt av Ängelns mamma
.

Steffe
Den smärta jag känner kan ingen förstå
Jag bär den innerst i själens varma vrå
Men att veta att jag ska träffa dig åter
Gör det lättare när hela mitt inre gråter.

Steffe omkom i en olycka USA 030826 en vecka efter hans 32 årsdag.
Du finns alltid i mitt hjärta
Din storasyster Eva

Våren mitt hopp
Hela sommaren regnade bort.
Känns som naturen grät med oss.
Hösten kom med stora steg.
Tyst och kall den liksom teg.
Snön täcker nu din grav.
Vintern ger mig stora kval.
Det är så kallt vill värma dig.
Kom tillbaks min son, jag älskar dig!
Kanske våren kan bringa mig ett hopp?
Lindra smärtan och plågan i min kropp.

Skrivet av mamma Agneta 981120

Julen
Julen står utanför vår dörr.
Den har ingen glädje med sig som förr.
Den brukar bringa glädje i själ och sinn.
I år kan den inte ta sig in.
I detta hus bor sorgen, saknaden av en liten son.
Glädjen känns avlägsen, allt är som ett hån.
Alla förväntningar vi bar.
Endast tomhet och smärta blev kvar.
Så förlåt julen, du som varit vår vän.
Kanske vi nästa gång släpper in dig igen!

Skrivet av Mamma Agneta 981220

Säg mig hur?
Alla verkar veta hur allt ska vara.
Hur man ska känna, vad man bör klara.
Nu har det gått ett år, sörja man inte längre får.
Man borde tänka på allt fint man har, allt det andra som finns kvar.
Vad ska man göra när kroppen värker och hjärtat blöder?
Ge mig det koncept ni tror att jag behöver.
Jag kan inte sopa undan och glömma.
Det jag innerst i mitt hjärta vill gömma.
Låt mig få sörja på mitt sätt, tror inte något sätt är rätt.
Varför måste jag min sorg försvara? Kan någon det för mig förklara?

Skrivet av Mamma Agneta
Ett år efter lille Lucas död.
Hälsningar Agneta mamma till lille Lucas född 971126 död 980606

LUCAS
Du lilla fina blomsterknopp.
Dig fick jag ej se växa opp.
Du var en planta ädel ren.
O, tänk vad du var len, med fötter små som aldrig kunde gå
Nu har du vänt till blomsterlandet åter.
Till det land där ingen gråter.
Jag hoppas där en gång dig se.
Hur du kan sjunga, dansa le.

Till Minne av lille Lucas skrivet av mormor Gun 1999,
på Kanarieöarna.

Min älskade storebror Tommy
Alla säger att du är en stjärna men för mig är du en måne..
För de finns miljoner stjärnor men bara en måne…
och de är du min älskade storebror tommy

Sommarbarnet …
Ack, sommaren sörjer också sitt barn
som älskade solens strålar.
Ej förmådde ens solen spinna sitt garn
till värme i år och lysa så klar
över nordens nejder, där fattades en,
en pojke som älskade sommaren.

Han föddes i augustimånens hus
en blå morgon, när solstrålar lekte
i rummet, där han såg dagens ljus
jag ömt sommarbarnet smekte.
Han älskade allt som hör sommaren till,
han levde fullt ut, ej kunde stå still.

Han blev bara tjugo år ifjol,
när svårmod smög sig i hans sinnen,
och mörklade vårens vackraste sol
han lämnade oss bara minnen.
När han seglade bort i vårnattens ljus
även himmelen sörjer, i regnets brus
pojken som älskade sommarn …
Johans mamma

Till vår älskade Jocke!
Gryningen släpper sakta taget om natten.
Återigen blir det dag igen.
Återigen blir min tanke tung.
Varför måste du dö, du som var så ung?

En ny dag tar griper tag om min sorg.
Längtar efter att få veta!
Längtar efter att förstå!
Varför just du måste gå?

Tidig morgontimme får mig att tåras.
Ångrar att jag ej i förväg visste.
Ångrar att jag ej kunde hindrade dig.
Varför lämnade du Mats o mig?

Lilla goa älskling vi längtar så!!!

Vivianne Dahlberg (mamma)

Min son är död
Döden delade mitt liv
i ett före och ett efter
den natten slogs allt sönder
Min son är död

Varje dag saknar jag honom
det som inte fick ske, skedde
det som inte kunde hända, hände
Min son är död

Tiden har lagts sig som en hinna
över smärtans öppna sår
men som förr blir det aldrig
Min son är död

Livet har förändrats
ingenting är självklart
ingenting är helt
Min son är död

Marianne de Valladolid

Sorgen
Sorgen är inte ett tillstånd,
sorgen är inte en upplevelse,
sorgen är inte en känsla,
sorgen är inte snäll,
sorgen är våldsam och grym,
sorgen är som frätande syra,
sorgen är en oändlig process….

Skriven av Ilpo Okkola i Sölvesborg.
Jag förlorade mitt enda barn, en dotter, år 2001

EMILIA, ÄLSKADE DOTTER!
Nu har det gått 6 år och 6 månader sedan du lämnade oss,
jag saknar dig och längtar efter dig varje dag.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig älskling!

Jag vill att du kommer hem igen,
jag vill höra din röst i hallen,
jag är hemma nu mamma!!

Jag vill höra dig och lillebror bråka,
det skulle vara som ljuv musik i mina öron!!

Det är så ofattbart att du inte finns i bland oss längre.
Du skulle vara 16 år fyllda.
Tänk vad underbart det skulle vara!

Många kramar min älskade EMILIA

MAMMA 2004-08-13

Kära Mamma
Jag vill bara för dig berätta, att jag har kommit hem.
Allt här är så fint,vitt fräscht och nytt.
Jag önskar bara att du kunde sluta dina ögon så att du skulle kunna se det, du också.

Snälla!
Försök att inte vara ledsen för mig, försök förstå att Gud tar hand om mig.
Jag är i skydd av hans hand.

Här finns det ingen gråt, ingen sorg och ingen smärta.
Här finns det ingen som gråter och jag kommer aldrig att bli sårad.

Här är det så fridfullt när alla änglar sjunger.
Jag måste gå nu, jag måste prova mina vingar.

Elisabeth Axelsson
Mamma till Thomas som omkom i en båtolycka 25 juni 2002

Till Per, mitt allt.
När höstlöven falla och mot vintern vi går.
Med saknad och sorg, vi står vid Din bår
Ej anade vi att vi Dig skulle mista.
Att sommaren som gått… skulle bli Din sista.

Per avled hastigt i en bilolycka den 6 sept -02.
Lillasyster Eva.

Till min älskade Jessica som
somnade in i en mordbrand 030801
En vit fågel som kvittrar
och är glad
En vit fågel som flyger in i
röken
En vit fågel som blir sotig
inuti, men hjärtat är fortfarande vitt
som snö
En sotig fågel som sakta slutar kvittra
En sotig fågel som blir allt mer trött av den svarta
röken
En sotig fågel som sakta somnar in i dödens
tysta rum
En sotig fågel som nu blivit
vit igen, sover nu en evighetssömn
En vit fågel som alla nu kommer att minnas
som en vit fågel som kvittrar o är glad….

Mamma älskar dig o saknar dig så mycket så mycket………..

Kärleksband
Starkare än döden
är kärleken, du vet
följer dig där borta
i din evighet

Över tysta vatten
till ett okänt land
efter dig jag sänder
kärleksevigt band

Till din nya hemvist
sträcker bandet sig
ger dig av min värme
skyddar, värnar dig

Ser dig gör jag inte
känner dig ändå
kärleksbandet håller
att varandra nå

Som en länk emellan
våra världar ju
kärleken sig lägger
i det tillsammans nu

Mickes mamma
www.mickevalladolid.com

En dikt till min avlidna dotter June.
Som en skimrande pärla jag gömmer,
Och aldrig mitt hjärta för glömmer
Du kom som en svepande vind.
Med solgudens skimrande färg.
Mina sinnen kan ännu förnimma.
Du kom till mig med glädje,
och Du kom till mig med sorgen.
Du kom som en bjuden gäst,och så var nog bäst.
Lyckan den kommer och lyckan den går.

Mor
Daisy Pedersen Nösslinge den 030810

Till min älskade Linda
Jag ser er i ert rum,
ni ligger på sängen och gråter.
Jag går fram till er. Som för att trösta.
När jag inte lyckas, sätter jag mig på sängen brevid er.
Och smeker över ert hår. Jag ser på era älskade ansikten,
era ögon är alldeles rödgråtna.
Jag vet varför ni gråter och jag vill så gärna trösta er.
Men det går inte. Och jag ger er istället en lätt kyss på pannan.
Jag vänder mig om, för att gå min väg.
För jag vet, att ni gråter, över min död…

Jeanette Grapenborn
(En dikt från internet, författare okänd, lite ändrad text.)

Till min älskade Linda!
Du var ett väldigt efterlängtat barn.
Lyckan var oändligt stor när vi fick dig.
Du var precis så som vi önskat oss.
Du var vårt barn och vår bästa vän, allt i samma person,
och vi vet hur mycket du tyckte om oss, din familj.
Du ville skydda oss från allt ont precis som vi ville skydda dig.
Vi trodde att vi skulle kunna flytta på berg för våra barns skull.
Men fick inse att vi kan bara putta på småsten.
Banden mellan oss är så starka att inte ens döden kan skilja oss åt.
Vi kommer att få vara tillsammans igen, vart vet bara du, men vi längtar.
Vi saknar dig så älskade Linda.

Jeanette Grapenborn
Linda dog den 13/3 2003, 18 år gammal.

Längtar efter dig
I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig,
och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.

I mörker och ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
– Min längan efter dig
när jag inte har dig nära.

Mamma älskar dig Gumman-Marita
2003-04-03

Hitta rätt snabbare med MSN Sök Klicka här

Till Min Älskade Jocke!
Jag befinner mig i dalen,
nedanför hopplöshetens vassa berg.
Jag slåss mot alla kvalen.
Där jag är nu, finns det ingen färg.

Så bedrövligt grått o stilla,
allt runt omkring mig är.
Var är du nu, min lilla?
Du som är mig så oändligt kär.

Min rädsla har nu försvunnit,
men hjärtat bultar hårt.
Sju månader snart förrunnit,
att sörja dig är så oerhört svårt.

Jag strävar för att vidare komma,
närmare till dig och livet igen.
Men allas trösterika ord är tomma.
Jag saknar dig så, älskade vän.

Nu har jag satt mig i sorgernas hus,
tom på alla förhoppningar om tröst.
Runt omkring är mörker, allt är utan ljus.
Älskade lilla son jag vill höra din röst.

Tag mig i handen fram till den dörr,
som leder till din själ, Öppna dörren!
Visa ditt ansikte så vackert som förr,
låt mig få veta att vi ska ses åter igen.

Må himmelens alla oräknade stjärnor,
och solens oändligt varma ljus,
ge dig den värme som evighetens tärnor,
vill skänka till dig i kärlekens hus.

Jag försöker att få komma dig nära,
För att få uppleva din godhet då.
Att ha varit din mor är en oerhörd ära,
min kärlek till dig kommer alltid att bestå.

Till min outsägligt saknade son Joakim
Mamma 2003-02-06

Jag väntar bakom hörnet
på att du ska komma fram.
Jag vill se i dina ögon,
och ta dig i min famn.

Runt omkring mig
ser jag skrattande och glada folk.
Men i mitt sorgsna hjärta,
sitter för evigt en smärtsam dolk.

Av sorg och saknad
mitt hjärta brister,
handlingsförlamad och vemodig
och hela kroppen rister.

Ett kvidande läte
från min mun jag hör,
kan inte andas,
oh Herre Gud jag tror jag dör.

Just nu är det, det enda jag vill,
att få komma till dig.
Älskade Marcus är det då du
som kommer och möter mig?

Men älskade Marcus,
jag måste nog stanna kvar,
och leva på de vackra minnen,
som av dig jag har.

För ett vackert rum,
har jag byggt i mitt hjärta.
Med blommor och vackra minnen,
men också med svart sorg och evig smärta.

Sorgen och saknaden efter mitt barn,
den är så oändligt stor.
Att den för evigt,
i mitt hjärta bor.

Marcus jag älskar dig
Din mamma den 7/1-2003
Tre månader sen du lämnade oss

Marie-anne thörnström Kristianstad

Sorg i juletid
Tyst och mörk decembernatt
förr i julefrid
nu i saknad smärtsamt svart
i synes evig tid

Änglar sjöngo högt en gång
om barnet som var fött
kvider jag min egen sång
Sonen min har dött !

Herdar sökte stjärnan klar
fann den så till sist
famlar jag blint vägen dit
ljuset här jag mist

Gud som gav åt världens folk
värme , hopp och tro
hjälp mig nu att stilla mig
i sorgen finna ro

Hjälp mig i decembernatt
orka hålla ut
våga bida till den stund
väntan tagit slut

Värm min son i juletid
håll honom hos dig nu
från min famn han rycktes bort
Tag hand om honom, du!

Marianne de Valladolid
Julafton 2002

Väck mig!

Väck mig ur denna mardröm, jag vill inte sova mer.
Låt mig vakna upp till en helt vanlig dag.
Hjälp mig att komma vidare, jag ber.
Jag vädjat till Ditt innersta både i går och idag.
Låt allt bli få bli som förut, innan allting sker.

Låt mig få se min älskade son, bara än en gång, jag ber.
Hjälp mig att förstå vad som hänt.
Tala om för mig hur han mår, bara en enda gång, så jag ser.
Berätta för mig vad han gör och hur han mår.
Lugna mig i mina tankar så att jag förstår.

Snälla GUD, hjälp mig att få inre ro.
Bygg en brygga över till horisontens bro.
Där Jocke finns, där vill jag också vara.
Låt mig få se min son och få veta vad som hänt.
Ge mig kraft och styrka till min önskan att tro.

Ett enda människoliv kan tyckas vara ingenting.
Jag vill drömma om Jocke och allt där omkring.
Jag vill inte vakna igen till nutidens hets.
Hjälp mig att inse varför,
en ung frisk människa plötsligen dör.

Låt mig få uppleva tiden med Jocke igen,
om så bara i drömmen, det är nog.
Väck mig, tala om för mig, varför, sen.
Varför fick Joakim inte leva bland oss längre?
Hjälp mig att förstå varför hans liv DU tog.

Låt mig få vakna i sommarens tid.
Jag vill att Jocke skall stå här bredvid.
Vara som vanligt, glad och god.
Kära Gud, låt mig få höra hans röst.
Endast det skulle ge mig en enorm tröst.

Jocke, min älskade son,
du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Vivianne Dahlberg
Joakims mamma

När morgonen börjar utan mig…

När morgondagen börjar utan mig,
och jag inte är där,
önskar jag att du inte ska gråta,
som du gör idag
när du tänker på de saker
vi inte hann säga,

Jag vet hur mycket du älskar mig,
lika mycket som jag älskar dig.
Och varje gång du tänker på mig,
vet jag att du saknar mig också.

Men när morgondagen börjar utan mig,
försök att förstå
att en ängel kom och ropade mitt namn,
och tog mig i hand,
och sa att min plats var
i himlen ovanför.
Och att jag behövde lämna efter mig
alla dem jag verkligen älskar.

Men när jag vände mig om för att gå,
en tår föll från mitt öga.
I hela mitt liv, hade jag alltid tänkt
att jag inte ville dö.

Jag hade så mycket att leva för
och så mycket kvar att göra.
Det verkade helt omöjligt
att jag skulle lämna dig.

Jag tänkte på alla dagar som varit,
de bra och de dåliga.
Jag tänkte på all den kärlek vi delat
och alla glada stunder vi haft.
Om jag kunde återuppleva gårdagen,
tänkte jag, bara för en stund,
skulle jag säga farväl och pussa dig
och kanske skulle du le.

Men sedan insåg jag
att detta aldrig skulle ske,
för tomhet och minnen
skulle ta min plats.
Och när jag tänkte på världsliga ting,
som jag skulle komma att sakna imorgon,
tänkte jag på dig, och när jag gjorde det
fylldes mitt hjärta av sorg.

Men när jag gick genom himlens portar,
kände jag mig så hemma.
När Gud kollade ner och log åt mig,
från sin stora guldtron,
sa han ”Detta är evigheten
och allt jag lovat dig.

Idag är livet på jorden slut,
men här börjar ett nytt.
Jag lovar dig ingen morgondag,
men idag kommer vara för evigt.
Och eftersom varje dag är samma dag,
finns ingen längtan efter det förflutna.
Men du har varit så trogen,
pålitlig och äkta.

Fast det fanns gånger du gjorde saker
du visste att du inte borde.
Men du är förlåten,
och du är äntligen fri.
Så tag min hand
och dela ditt liv med mig.”

Så när morgondagen börjar utan mig
tro inte att vi är långt ifrån varandra,
utan varje gång du tänker på mig,
är jag här i ditt hjärta.

Författare okänd. Fritt översatt av Alexander Köll.

Insänt av Tuija
Matias mamma

Från diktsamlingen “En källa av ljus”

När en blomma bryts av
i sin vackraste blom
då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta
växa och dofta och leva…

Inte kan väl den blomman
förvandlas till stoft
som av himlen har fått
både färger och doft?
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en kärlek som allt kan förklara:
att Den som har gjort
den blomman en gång
nu vill ha den tillbaks
för Han kan inte mer
vara utan den bara……

Författare är Atle Burman
Insänt av Mona, Rotebro

Do not stand at my grave and weep
I am not there, I do not sleep.
I am the thousand winds that blow
I am the diamond glints on snow.
I am the sunlight on ripened grain
I am the gentle autumn rain.
When you awaken in the mornings hush
I am the swift uplifting rush
of the quiet birds in circled flight
I am the soft star that shines at night.
Do not stand at my grave and cry
I am not there, I did not die.

Insänt av Birgitta Nilsson, Sollentuna

This poem was written by my friend Johanna when my son Christopher died

Du min vän, du finns här än
vi aldrig dig ska glömma.
Du har en plats på jorden du vet
fast du valt att denna lämna.
Jag minns dig som en liten grabb
med busiga, spelande ögon.
Jag undrar vad som hände sen
som fick dig att lämna jorden.
Tag väl hand om dig där du är
du frid har fått som du ville.
Jag önskar bara solen hade fortsatt lysa i ditt hår,
och ögonen fortsatt spela.

Insänt av Ann, Bromma

Början blev slutet

Just när allting börjat, tog det slut.
När vi klev på tåget, visste vi inte att slutstationen var så nära.
Vi hade packat väskan full av förväntan, drömmar och visioner.
Vi fyllde väskan med kärlek, tillit ömhet och tro.
Allt vi ville lära dig fanns också där.
Tåget körde så fort, vi kastades hit och dit
Passerade dalgångar och höga berg.
Tiden blev så kort för plötsligt rycktes du bort.
Fast vi tiggde och bad, att du skulle få stanna,
tvingades du ändå kliva av.
Ur din väska plockar vi saker vi ej lagt i.
Smärta, sorg, längtan och förtvivlan.
Tittar i din väska då och då.
Längst ner i botten fann jag en dag, något jag ej tidigare sett,
saker som tröst, hoppet om att vi ska ses igen.
I din lilla väska ryms mycket kärlek och massa vackra minnen.
Det är de som får mig att orka resa vidare,
när tåget fortsätter färden på livets räls.

Mamma Agneta 00-03-26
Mamma till Lucas som blev 6½ månad gammal

Förlorade jag ett barn?

Förlorade jag ett barn?
Nej,
jag fick ett barn.
Mitt barn förlorade livet
men han fick min kärlek
och vann mitt hjärta.

Men se inte på mig med rädsla!
Fråga istället om mitt barn
precis som ni nyfiket skulle göra
om min son ännu levde.

Mona Granholm

To Emily,

We want to tell you something
so there won´t be any doubt
you´re so wonderful to think of
but so hard to live without
all our life we shall miss you
as time may come and go
but in our hearts
you will live forever
because we love you so

insänt av Pia Biddle, Sollentuna.

Sorgens landskap

Om tårar kunde samlas
så blev de till ett hav
Om längtan kunde vägas
så blev den tung som berg
Om saknad kunde mätas
så blev den djup som dal.

I detta sorgens landskap
går jag vilse snart
Söker efter sonen
hittar ingenting
Letar efter vägen
efter någonting !

Var ska jag leta
var finns han nu
Sonen som är borta
syns ju ingenstans

I detta sorgens lanskap
är det så väldigt tyst
Havet ligger öppet
Berget står så stumt
Dalen är så ändlös
Hittar inte ut !

Var ska jag leta
var finns du
Sonen som är borta
Snälla, svara nu !
Mamma
24 mars 2002

Varm sensommarnatt i Februari månad.

Det är något konstigt med tiden, den finns och den finns inte.
Micke dog för länge sen, han dör just nu, han är inte död.
Eller är han ?

Det är något konstigt med årstiden. De säger att det är det februari.
Men förklara för mig då varför det varje fredagsnatt blir varm sensommar
med doftande rosor, sammetsmjukt mörker och syrsors sång ?

Det blir varmt. som den fredagsnatten Micke åkte till stan för att festa med sin kompis. Sista semesterdagen, , ny lägenhet, bra flyt på livet, framtidplaner
Stor, stark, brunbränd, skrattande.
29 år.
Vackrast av alla. !

Det blir mörkt som den fredagsnatten som han svårt knivhuggen ringde från sjukhuset och grät och var rädd och bad oss komma.

Rosornas doft kväljer och kväver, syrsornas sång blir till sirener och skrik!
Timmar av väntan, en ny dag gryr. Solen går upp över Södersjukhuset
Mickes ögon ser det inte.

Det är något konstigt med lördagsmorgnar.
Då finns ingen tid, då finns ingen årstid..
Då finns bara en bår med en död son på.
Stor, stark, blek, stilla.
29 år.

Vackrast av alla…
Kan någon förklara för mig varför jag måste ta på kappa och handskar
när jag går till Vallentuna kyrkogård , till Mickes grav,
och det är varm sensommarnatt i februari månad.
Marianne de Valladolid
Mickes mamma

Den här dikten skrev jag till min dotter Madeléne Kangas.

Du reste så långt,
till drömmarnas land.
Där möts vi ibland,
och alltid samma längtan;
att vandra hand i hand.

Det är idag precis 1 år sedan Madde flög iväg från jordelivet.

Hej då från mamma Anna.
29 maj 2002