Vad är Febe?

Bakgrund
Den 15 augusti 1988 inträffade den tragiska bussolyckan i Norge, då 12 barn och 4 vuxna från Kista omkom. Många av föräldrarna kom att träffas kontinuerligt under flera år i Kista kyrka. Efter en tid så kände man att det fanns utrymme på dessa möten även för andra föräldrar som mist barn.

Det blev tydligt att här fanns ett stort behov för drabbade föräldrar att mötas och samtala, och år 1995 beslutade man sig för att starta föreningen Febe.

Febe är partipolitiskt och religiöst obundet och verksamheten bedrivs på helt ideella grunder. Idag har Febe ett rikstäckande nätverk och finns på sju platser i Sverige i form av lokalföreningar eller kontaktpersoner. Läs mer under rubriken Febe-grupper i Sverige.

Att förlora sitt barn…
Att förlora sitt barn är kanske det allra svåraste som en förälder kan utsättas för. Det kan därför vara oerhört välgörande att få möta och prata om sin sorg med människor som befinner sig i en liknande situation. Vi menar att om man en gång blivit förälder, så är man alltid förälder, oavsett sitt barns ålder.

Föräldramötena
Febes föräldramöten kan se ut på olika sätt inom de olika grupperna, beroende på de geografiska och lokala förutsättningarna. Du kan läsa mer under varje Febe-grupps egen meny vad som gäller för respektive grupp.

Vad pratar man om
Här kan vi prata om allt! Det finns inga tabun och inga måsten. Vi vet att varje förälders sorg är unik, samtidigt som det finns så mycket som förenar oss. Här kan man berätta om längtan och saknad, hopp och förtvivlan, glädje, sorg och ilska. Ja, vi pratar om allt som händer i vardagen och som känns viktigt att få ventilera.
Här finns såväl nydrabbade föräldrar, som föräldrar där det har gått några år sedan man miste sitt barn. Det kan ibland kännas välgörande för en nydrabbad förälder att få se levande exempel på att man faktiskt kan överleva en sådan förlust, fast man själv kanske inte alltid tror det. Vår gemensamma erfarenhetsbank är enorm.

Den som ej själv är drabbad har inte alltid förmågan att kunna förstå den förtvivlan som den drabbade upplever, och detta är ett förhållande som ibland kan leda till missförstånd. Vi diskuterar ofta relationsfrågor mellan drabbade och icke drabbade och det brukar kunna lösa många funderingar och knutar. Det är så lätt att hamna i försvarsställning, när det kanske mer gäller att förklara. Det känns som om man inte kan förstå känslan, om man inte har haft upplevelsen.

Hur går kontakten med Febe till
Det är inte alltid som den drabbade föräldern själv förmår att ta kontakt med Febe, utan ibland är det någon anhörig, närstående eller annan person som tar den första kontakten. Detta kan ex.vis ske genom att man ringer eller mejlar till Febe, så tar vi snarast kontakt. Det är viktigt att vi får tydliga uppgifter om hur vi kan återkomma.
Man brukar känna en oerhörd lättnad av att få berätta för någon som vet – som själv har varit med!

Tveka inte att kontakt Febe när det ofattbara har inträffat.

Varför har vår förening namnet Febe?

Föreningen Febe bildades år 1995. Den kom till efter den tragiska bussolyckan i Norge 15 augusti 1988, då 12 barn och fyra vuxna från Kista omkom.

Många av föräldrarna kom att träffas kontinuerligt under flera år i Kista kyrka. Efter en tid så kände man att det fanns utrymme på dessa möten även för andra föräldrar som förlorat barn. Det blev tydligt att här fanns ett stort behov för drabbade föräldrar att mötas och samtala.

Vår diakon, Ylva Edholm Johansson var och är fortfarande verksam i Kista församling. Då, när olyckan inträffade var hon en av de första som tog hand om och hjälpte alla drabbade föräldrar. När föreningen sen bildades och namnfrågan kom upp tyckte en drabbad förälder, att föreningen skulle heta Ylva. Eftersom Ylva var den första diakonen som tog hand om alla föll det sig naturligt att föreningen fick namnet Febe, som är den första kvinnliga diakonen i Bibeln.

Tack Ylva!

Föreningen Febe går i ”diakonins anda”, alla är vi ”små diakoner”, medmänniskor som hjälper och stödjer varandra.