Inbjudan till Febedagen den 9 oktober 2021

Vi träffas i Kista kyrka

Det blir traditionsenligt en dag fylld av gemenskap, föreläsningar och musik.

Programmet ser ut så här:

10:30 Febedagen börjar. Kaffe och smörgås finns framdukat.

11:30 Samling i kryptan. Kort info från styrelsen

11:45 Viki Klingstedt, föreläsning

12:45 Elisabeth Greek, föreläsning

13:45 Kjell Westerlund, föreläsning

14:30 Gemensam måltid

16:00 Minneskonsert i kyrkan med ljuständning och namnuppläsning

17:30 Febe-dagen avslutas.

Vi hoppas och tror att Febe-dagen kan genomföras även detta år.

Vi följer dock noga utvecklingen och tar slutligt beslut senast 15 september.

Anmälan

Anmälan görs till febe@febe.net
Uppge: namn, adress, mejladress, telefon och konto för eventuell återbetalning, antal personer och eventuella allergier.
Skriv även om du vill att ditt barns namn ska läsas upp under vid ljuständningen under minnesstunden i kyrkan, skriv både för- och efternamn på ditt barn.

Kostnad: 50 kr för medlemmar och 100 kr för icke medlemmar.
Betalningen ska vara Febe tillhanda senast 30/9 2021.
Betalning till plusgiro 941714-8

Om Febe-dagen inte kan genomföras på grund av Corona-pandemin kommer inbetald deltagaravgift att återbetalas i sin helhet.

 

Föreläsare på Febedagen den 9/10

Elisabeth Greek

Jag heter Elisabet Greek och jag är journalist, författare och föreläsare. 2018 var jag med och gav ut den uppmärksammade boken ”Vi begravde våra barn”, där 33 mammor berättar om hur vi har förlorat våra barn på grund av droger eller läkemedel.

I min föreläsning berättar jag om min äldste sons missbruk, beroendesjukdom och död. Hur är det möjligt att en social, intelligent och omtyckt kille går under, på bara några år? Hur hanterar man det som förälder? Hur gör man för att leva sedan, efter beskedet att polisen har hittat hans kropp på golvet i hans rum?

Kjell Westerlund

Kjell Westerlund delar med sig av sina egna erfarenheter men även av de erfarenheter han fått genom att ägna sig åt att arbeta med att stödja efterlevande. Kjell har varit ordförande i Föreningen Vi Som Förlorat Barn fram till 2020 och år 2007 var han med och startade SAMS – Samarbete för människor i sorg, där han fortfarande är ordförande.

ATT VÅGA SÄGA JA TILL LIVET

Att förlora ett barn är bland det svåraste en människa kan vara med om. Det känns som om livet tar slut och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att känna framtidstro. För 20 år sedan var jag precis i den situationen. Min son hade dött i en drunkningsolycka och hela livet hade rasat samman. Det kändes verkligen som om det inte var möjligt att leva. Men uppenbarligen gick det. Idag lever jag ett till synes gott liv. Hur gick det till? Hur var det möjligt att gå från att bara överleva till att börja leva?

Viki Klingstedt

För ca 40 år sen kom jag, Viki Klingstedt, till Sverige från Finland. Skulle ta ett sabbatsår och det visade sig att det blev långt, det pågår än.

Jag bodde i Ronna i Södertälje som många andra invandrare och jag trivdes bra. Jobbade som ekonomibiträde på Södertälje lasarett. Värst var att få rent de stora grötgrytorna. Kort som jag var nådde jag nästan inte ner i bottnen på dem. Så småningom efter en avstickare på Öland så hamnade jag i Farsta strand, stadsdel i Stockholm. Där kom de första barnen, Miia och Tuomas. Familjen växte då Moa kom till världen och vi flyttade till ett kollektivhus i Skarpnäck, också i Stockholm. Där föddes också lillparveln Sami.

Åren gick, jag hann separera från min sambo och hamnade i Bagarmossen som ligger bredvid Skarpnäck. Året var 2007 när jag fick det ödesdigra beskedet att min son Tuomas hoppat från Göta älvbron i Göteborg under en musikfestival. Han landade fel efter hoppet från den 20 m höga bron och dykare fick plocka upp honom. Tuomas liv gick inte att rädda då han legat för länge under vattnet, respiratorn stängdes av och han fick dö bland familj och vänner.

Det har nu gått 14 år sen min Tuomas dök ifrån oss. Vågar nästan inte säga det men inget ont som inte för något gott med sig. Så småningom förstod jag att jag måste leva här och nu, ta vara på livet. Jag är övertygad om att Tuomas velat det. I det här fallet var priset alldeles för högt, om jag kunnat välja så hade valet varit enkelt.

Nu är jag 63 år, jobbar som syn- och hörselinstruktör i Stockholms stad. På Febedagen har jag fått den fina uppgiften att berätta min resa efter. För som vi alla vet så finns det ett före och ett efter när vi förlorar ett eller kanske flera barn. Ett nytt liv väntade mig efter. Om du kommer till Febedagen får du höra min berättelse om den första kaotiska tiden efter och också reflektioner hur livet är nu 14 år senare.

Eftersom jag är en skrivande person så började jag genast bearbeta händelsen i min dagbok. Boken ”Den som dör lyckligast vinner” kom till av mitt dagboksskrivande.

 

Febedagen tidigare år – föreläsare

Febedagen 2020 – Lars Björklund 

Febedagen 2019 – Satu Hirsch Fjellstedt Satu är psykoterapeut och har lång erfarenhet att prata med människor som drabbats av sorg på olika sätt. Hon har särskilt intresserat sig för varför vi upplever sorgen som en fysisk smärta.

Febedagen 2017 -Janett Broms. Föreläsningen handlade om vad sorgen lärt henne och hur hon använder det för att ge stöd åt andra.

Febedagen 2016 -Helene Cederroth. Helene och Mikk Cederroth är föräldrar till fyra barn, men har mist tre av dem. Wille, Hugo och Emma dog i en odiagnostiserad hjärnsjukdom.Hon berättar om hur de finner kraft i att hjälpa andra barn som drabbas av odiagnostiserade hjärnsjukdomar.

Febedagen 2015 – Dagfinn Winje. Febe 20 år! Läker tiden alla sår? Dagfinn var den som ledde omsorgsarbetet med barn och vuxna efter bussolyckan i Må Bydalen i Norge 1988. I dag får vi ta del av hans forskningsresultat.

Febedagen 2014 – Tommy Wadebeck

Febedagen2013 – Inger Hansson

Febedagen2012 – Sara Dahlberg Eriksson. Socionom och studievägledare. Förlorat två barn. Pratar om hoppet, om den holistiska modellen.

Febedagen 2011 – Göran Grip. Tidigare narkosläkare, arbetat med smärtlindring, psykologiskt stöd till döende patienter och med krisstöd till anhöriga. Skrivit bok om nära döden upplevelser.

Febedagen 2010 – Dagfinn Winje. Ämnet: Att finna ett förhållningssätt i och till sorgen. Vad berättar forskningen? Och finns det någonting som hjälper?

Febedagen 2009 – Prästen Olle Carlsson och Anna Ohlsson, socionom.
Om gruppens sätt att arbeta, om självhjälpsgrupper. Olle pratar om sorgen efter ett barn är obotlig men behandlingsbar. Anna berättade om sitt examensarbete från ett 15-tal föräldrar från Febe-Stockholm.

Febedagen 2008 – Stefan Einhorn. Ämnet:Konsten att vara snäll” från hans bok. Samtal och dialog. Medmänsklighet – en förutsättning att klara resan in i framtiden.

Febedagen 2007 – Vasilis Bakalas. Psykolog och familjeterapeut. Sorgen kan inte skyndas på. Vad gör sorgen mig?

Febedagen 2006 – Dagfinn Winje. Psykolog från Norge. Tredje gången!? Hans tema var: Vårt behov av att hålla det existentiella samtalet levande och vikten av att ha någon att samtala med när vi drabbas i livet av förluster och sorg. Vad är en människa? Vad består människan av?

Febedagen 2005 – Sven Wolter. Sven pratar om sina egna erfarenheter om sorg. Om dottern Ylva som dog av sin anorexia. Om sorg och saknad som kan ge rikedom i livet. Få dig att växa som människa. Sorgen måste inkorporeras i vårt liv, ständigt närvarande. Inte som ett lidande utan som en möjlighet till kunskap. 

Febedagen 2004 – Lars Björklund. Präst och kaplan vid Sigtunastiftelsen. Ur Boken, ”Modet att ingenting göra” De ordlösa orden. Närvaron – kramen – gå ut med hunden…

Febedagen 2003 – Thomas Di Leva. Öppna samtal om kärleken. Sång och en kort meditation. Thomas skänkte sitt arvode till barnen i Tibet. ”I tystnaden finns evigheten.” (Det ska finnas en cd-skiva som Thomas har gjort till Febe!)