Välkommen till Febe
Tveka inte att ta kontakt med Febe när det ofattbara har inträffat.
Allt fler föräldrar söker sig till Febe. Ibland omedelbart efter förlusten eller ibland efter flera månader eller år, när man kanske känner att man behöver någon att dela sina tankar och nya vardag med.
Att mista sitt barn är kanske det allra svåraste som en förälder kan utsättas för. Det kan därför vara oerhört välgörande att få möta och prata om sin sorg med människor som befinner sig i en liknande situation. Den som ej själv är drabbad har inte alltid förmågan att kunna förstå den förtvivlan som den drabbade upplever, och detta är ett förhållande som ibland kan leda till missförstånd. Vi diskuterar ofta relationsfrågor mellan drabbade och icke drabbade och det brukar kunna lösa många funderingar och knutar. Det är så lätt att försöka försvara sin sorg istället för att förklara. Jag får känna att jag inte är ensam…
Febe består av föräldrar som alla har mist barn. Det kan vara genom sjukdom, olyckshändelse, drogrelaterat, mord, suicide… men alla har vi mist ett barn.
Febe är inte någon specialistgrupp, utan vi är alla föräldrar som mist barn, och själva pulsen i Febe är att vi skall finnas till för varandra!
Här kan du läsa Febe Stockholms veckobrev. Klicka på den här länken.
Varmt välkommen till Febe!
Varför har vår förening namnet Febe?
Föreningen Febe bildades år 1995. Den kom till efter den tragiska bussolyckan i Norge 15 augusti 1988, då 12 barn och fyra vuxna från Kista omkom.
Många av föräldrarna kom att träffas kontinuerligt under flera år i Kista kyrka. Efter en tid så kände man att det fanns utrymme på dessa möten även för andra föräldrar som mist barn. Det blev tydligt att här fanns ett stort behov för drabbade föräldrar att mötas och samtala.
Vår diakon, Ylva Edholm Johansson var och är fortfarande verksam i Kista församling. Då, när olyckan inträffade var hon en av de första som tog hand om och hjälpte alla drabbade föräldrar. När föreningen sen bildades och namnfrågan kom upp tyckte en drabbad förälder, att föreningen skulle heta Ylva. Eftersom Ylva var den första diakonen som tog hand om alla föll det sig naturligt att föreningen fick namnet Febe, som är den första kvinnliga diakonen i Bibeln.
Tack Ylva!
Föreningen Febe går i ”diakonins anda”, alla är vi ”små diakoner”, medmänniskor som hjälper och stödjer varandra.
